Reza Javid

Ni får även läsa mitt nya inlägg migrationsverkets alla hjärtans dags present: cynism och absurditet?

Idag var det demonstration, demonstration mot orättvisa, diskriminering och en katastrofal flyktingpolitik. Människor hade samlats på Järntorget och Våghustorget för att visa sitt stöd för dem som sitter i förvar och gråter dag in och dag ut för det hopplösa läget och den hopplösa framtiden och livet som väntar dem vid verkställande av utvisningsbeslutet som utvisningsverket(migrationsverket) har kommit med. Även om det var ganska dålig tid med tanke på att de flesta jobbar eller studerar så hade tillräckligt många solidariska själar sökt sig dit för att högt och tydligt yttra sin vrede över det helt oacceptabla beslutet som Dan Eliasson & kompani mäktat med. TV4 och några andra mediakanaler var på plats och senare visades demonstrationen i nyheterna.

Från Göteborg, Stockholm, Västerås och Karlstad hade också många välvilliga personer tagit tåget, bussen eller bilen för att ta sig till den centrala fina staden Örebro för att sluta sig till solidaritetsgruppen. Det var hoppingivande, men samtidigt så tragiskt att se så många annars mycket glada människor vara gråtfärdiga för de visste exakt vad som väntade de utvisningshotade i Afghanistan. Två timmar innan demonstrationen hade jag fått ett samtal från en av dem som bor i förvaret i Kållered och som idag hade fått besked om att han imorgon utvisas imorgon. Så kort tid som självklart leder till att allt handlingsutrymme försvinner lika fort som hoppet för ett anständigt liv, ett liv då man inte bara är levande varelser utan känner igen sig som riktiga människor, borta från krig och borta från hopplöshet.  Personen som hade ringt grät i bakgrunden och det fick mitt hjärta att tappa mod och kraft och känna en övergivenhet som jag aldrig trodde skulle komma till mig. För några dagar sedan var dessa unga personer så ståtliga, stiliga och saliga killar som nyligen hade fått känslan att de nu hade ett liv värt att leva, en fristad värd att eftersträva, ett land värt att älska och ett arbete värt att göra sitt bästa för.

Livet är ett test, en dag känner glädjen inga gränser, glädjen över att som en fågel ha friats och fått ett riktigt liv men en annan dag fråntas men den friheten och glädjen. Ofta är det diktaturer eller hjärtlösa förtryckare som brukar ta ifrån människor deras fri- och rättigheter men den här gången handlar det om något helt annat. Det är nämligen de som nämner sig som frihetskämpare som berövar fria människor deras frihet och rättighet. Den här gången är det världens mest demokratiska lands migrationsverk som själv sätter sig mot de av internationella organisationer bestämda fyktinglagarna.

Människor utvisas till krig och till områden där det råder väpnad konflikt, men indirekt. Migrationsverket har erkänt att det råder väpnad konflikt i södra Afghanistan och att många provinser omfattar området. Men har också sagt att det är dumt att skicka människor dit, men man vill skicka dem som kommer från det området till Kabul eftersom säkerhetsläget där anses, enligt Dan Eliasson & kompani, vara stabilt nog för att afghanska unga män ska kunna återintegrera sig i. Samtidigt avråder UD alla svenskar från att resa till Afghanistan för det är för farligt att vistas där. Människor kategoriseras på detta sättet i olika klasser. Den svenska klassen blir väldigt värdefulla människor som bör hållas borta från krig och hopplöshet medan den afghanska anses vara värdelös, betydelselöst om de dör och likgiltigt om de råkar gripas av sina förföljare.

De mänskliga rättigheternas huvudprincip är just människornas lika värde, oavsett kön, etnicitet, språk och religion. Att Sverige i många väldigt respekterade internationella statistiker hamnar stolt på första plats betyder att man har respekterat de mänskliga rättigheterna mer än alla andra länder och att man inte har kategoriserat människorna i värdefulla och värdelösa klasser. I andra länder brukar det pratas om det avlånga landet i Norden som mall för demokrati och rättvisa. Sverige stoltserar ofta med att nämnas i sammanhang som demokrati, rättvisa, solidaritet och jämställdhet. Men frågan är hur omvärlden kommer att agera när det mest demokraritiska landet själv sätter sig på internationella lagar och regler och utvisar unga män till ett land där man har soldater på plats för att kunna upprätthålla lite säkerhet.

Ett viktigt mail som jag har fått handlar om UNHCRs syn på migrationsverkets utvisningar till Afghanistan, framför allt de personer som kommer från områden där det råder väpnade konflikter och som skickas till Kabul. UNHCR har skickat ett mail till migrationsverket där det tydligt anges att verket har begått ett tydligt brott mot mänskliga och flyktingrättigheter. Enligt UNHCR är det oacceptabelt att skicka människor till andra städer än deras hemstäder, speciellt om det råder väpnad konflikt i deras hemstäder. Det är precis det migrationsverket gör. Man skickar de som kommer från städer där det råder väpnad konflikt till Kabul som anses vara säkert men som är en av de osäkraste städerna i landet och i världen. UNHCR anser också att det är högst olämpligt att utvisa människor till Afghanistan överhuvudtaget i det här läget. Men migrationsverket bryr sig knappt om vad som pågår där och vad verket har för skyldigheter.

Jag pratade nyligen med två av de tre utvisningshotade och de grät båda två. Båda hade igår fått besked om att de skulle utvisas idag. Den ena hade varit nära att svimma och personalen hade märkt och kommit senare med ett nytt besked om att det inte var han utan en annan som skulle utvisas, kanske var det ett knep som de använde för att förebygga självmordsförsök som för övrigt genomfördes av hans vän för några dagar sedan. När jag ringde så var det väldigt tidigt på morgonen men han var vaken och grät. Den andra som kommer att utvisas hade förlorat allt hopp och när jag ringde honom berättade han att personalen hade väckt honom kl. 04.00 på morgonen fastän hans flyg skulle äga rum kl. 08.45. De är nu hack i häl på honom för att han ska vara levande tills utvisningen har ägt rum. Det sättet som personalen på förvaret behandlar dem på påminner mig om den värsta typen av tortyr, en tortyr som sätter sig i psyket och som aldrig kan tas bort därifrån. Det är världens mest demokratiska land som utför den här tortyren.

I och med gårdagens sammanträde i presidentpalatset i Kabul där fallet om utvisningar från Sverige hade tagits upp och där utrikesministern hade getts i uppdrag att försöka hejda fler utvisningar kände jag ett stort behov av att prata med det afghanska utrikesdepartementet. Jag ringde och pratade med departementets sekreterare som beskrev att han hade fått information om att endast en person skulle utvisas idag. Det betyder att det svenska UD undanhåller information och skickar fel meddelande till dem i Afghanistan. Vad motivet bakom det här är vet jag inte. Men iaf, jag berättade om läget här och bad honom att kontakta de berörda myndigheterna så att de kunde vägra att ta emot de tvångsutvisade från Sverige. I avtalet som de har skrivit under står det ju frivillig återvändning och att migrationsverket inte kan urskilja begreppen tvångsutvisning från frivillig återvändning är det underligaste jag sett och hört. Utrikesdepartementets sekreterare lovade att göra sitt bästa för att få stopp på utvisningarna och att en av utrikesministerns högsta prioriteringar när han skulle besöka Sverige den 26 februari skulle vara stoppande av utvisningar till Afghanistan.

Det verkar som att kampen som har pågått under så lång tid kommer mer eller mindre att höras om inte lyssnas till bland makthavarna. Det gäller nu att vi inte ger upp och att modet finns kvar för det är bara början. Kampen måste fortsätta för att vi ska en dag se att även de som inte har någon regering som kan försvara deras mänskliga rättigheter ska få sina grundläggande fri- och rättigheter.

TACK ALLA NI SOM HADE KOMMIT FÖR ATT PÅMINNA MIGRATIONSVERKET OM DET BROTT DE BEGÅR MOT MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER, FORTSÄTT KAMPEN!!